22 april 2011

C for Cirkulation

Kära läsare!
Som ni märker har ambitionen med en låt per vecka gått åt skogen helt och hållet. Istället kommer låtarna släppas i block, och turen har nu kommit till en av de musikmässigt bästa rubrikerna på listan vi utgår ifrån, som ju som ni minns är SWESEM´s mall för initialt omhändertagande av akut sjuk patient.

Riktigt schyssta grejer denna gång, tycker jag själv. Lyssna, läs och minns med njutning vid nästa larm! Fullständig spellista så långt finns som vanligt på Akutläkarbloggens akutläkarlåtar



Låt nummer 11: Toots & The Maytals – Pressure Drop
Frederic ”Toots” Hibbert och hans orkester spelade in denna fina bit i Kingston, Jamaica 1969, och den får väl räknas som ett av standardverken inom tidig reggae. Deras andra stora hit från samma tid heter f.ö. ”56-46 was my number”, och jag antar att det handlar om hans låga blodtryck, det också. Pulsbredden där är ju inte direkt perfekt vilket för oss direkt till:

Ambient är en musikkategori som jag inte kan bestämma mig för om jag ska tycka om eller inte. Ibland är det uppenbart bra, som här, men ibland låter det såhär Aphex Twin – Ventolin (Video Edit). En låt vars titel gjorde den till en kandidat för den här listan, men där låten helt enkelt är kass. Tycker man annorlunda har man fel.

Take home message: Minskande pulsbredd är tillsammans med takykardi de tidigaste tecknen till stor blodförlust, och föregår vanligtvis blodtrycksfallet åvan!

Men - frågar ni er - hur ska vi komma ihåg att kolla om det är takykardi, då? Vilken låt ska vi tänka på? Jo – svarar jag – om det är syster Kenneth som jobbar med er på akutrummet, är det enkelt. Skrik bara:

Låt nummer 13: R.E.M. – What's The Frequency, Kenneth?
En alternativ lösning är ju att räkna själv medan man auskulterar hjärtat, nynnandes till:

Låt nummer 14: Roxette – Listen To Your Heart
Jag har en liten anekdot som passar här. Under min 2 veckor långa visit vid Tygerberg-sjukhusets traumamottagning i Kapstaden gick jag bredvid en tjurnackad Boer som hette Botha, Coetze eller ngt annat typiskt Boer-namn, och som betedde sig enligt den klassiskt hårda Boer-mansrollen med fåordighet, butterhet och hårda nypor i patientkontakten. (Det sista tycker jag i och för sig kunde vara helt befogat eftersom patienterna inte sällan var drogpåverkade och våldsamma.) Enda gången vi fick ordentlig kontakt var när det var en ganska lång paus mellan patienterna, och han till slut förmodligen kände att det var läge att tilltala mig en gång åtminstone.

”So, where you from”
”Sweden”
”Oh” –här lyste han upp lite- ”like Roxette?”
”Yes… …but I heard Marie has cancer… or if it was a braintumor”

Paniken spred dig i hans ögon: ”No?… really?... …is she…?” (Jag tror jag såg lite fukt i ögat här, rent av)
”No, I, think I heard she is recovering, but she´s been out of the spotlight for a while”
”Oh, thank god” sa han och slappnade av med en suck

Sedan tog han fram en DVD med sin andra favoritartist och sa: ”This is fantastic, bru, (Boersk variant av ”Bro” för brother), you gotta see this” …och så såg vi tillsammans på Celine Dion´s Las Vegas-konsert.


När man lyssnar på hjärtat får man även en uppfattning om rytmen. I korta drag kan den vara normal, eller såhär:

Låt nummer 15: Stan Getz – Crazy Rythm
Då har vi nått åtgärdsdelen på ”C”, och grundstenen för all ”C”-behandling är förstås venös access. En bra kom-ihåg-låt kan då vara:

Låt nummer 16: Nate Najar Group – Two Lines For Carl
Väl där står vi inför två uppgifter: Få in volym, samt stoppa eventuell blödning, eller sagt med toner:

Låt nummer 17: M – Pump Up The Volume (7")
Låt nummer 18: Timo Räisänen – Bleeding
Timo är, liksom jag, från den lilla förortskommunen Partille utanför Göteborg och vi är ungefär lika gamla. Han får nog just nu anses som den bästa artisten från Partille. Vissa kanske skulle säga Sofia Källgren eller Arvingarna, men jag håller på Timo. (För Kineserna däremot lär Sofia vara närmast en gudinna: http://www.pitea-tidningen.se/noje/artikel.aspx?ArticleId=3908250)

Ett tag var jag allvarligt oroad eftersom det såg ut som att LOK skulle vara det som satte Partille på kartan, men tack och lov har dom fallit i total glömska. Eller minns någon hiten ”Pyromandåd i ponnyslakteriet”?

Deras gitarrist ”Tibbar” var i och för sig en trevlig kille. Han kallades så (Rabbit baklänges) för att han hade så stora framtänder. Själv kallades jag ”Tumstock”. Antar att jag ska vara glad för att jag slapp kallas ”Muffinsdansarmachomanglarmangan” som en annan åkte på. Så var det att växa upp i Partille.



Vad Timo kallades vet jag inte. Han bodde i Kåhög och jag i Sävedalen, så ni förstår ju själva att vi inte kunde hänga. Kan inte låta bli att bjuda på lite Partille-lyte till: Arvingarna och Thomas Ravelli – I gult och blått

Låt nummer 19: Johnny Cash – Transfusion Blues
Johnny bjuder här på en sedelärande historia som bonus till titeln som får symbolisera de senaste rönen angående tillförseln av blodprodukter vid svår blödning: Evidens finns för s.k. MTP –”massive transfusion protocols” med snabb administrering av såväl erytrocyter som plasma vid svår blödning. Se t.ex http://www.journalacs.org/article/S1072-7515(09)00467-0/abstract



Det får räcka för dagen.


På återhörande!


/Dr.DJ

2 kommentarer:

En skön dude sa...

Det här är ju jättekul! Gött att ni tar er tid till detta, spännande för en läkarstudent och samtidigt bra att veta att man kan fortsätta vara en skön dude fastän man är seriös på jobbet.

Anonym sa...

Dr DJ! Detta är verkligen humor på hög nivå för en akutläkare! Keep it up!