C for Cirkulation

Kära läsare!
Som ni märker har ambitionen med en låt per vecka gått åt skogen helt och hållet. Istället kommer låtarna släppas i block, och turen har nu kommit till en av de musikmässigt bästa rubrikerna på listan vi utgår ifrån, som ju som ni minns är SWESEM´s mall för initialt omhändertagande av akut sjuk patient.

Riktigt schyssta grejer denna gång, tycker jag själv. Lyssna, läs och minns med njutning vid nästa larm! Fullständig spellista så långt finns som vanligt på Akutläkarbloggens akutläkarlåtar

Låt nummer 11: Toots & The Maytals – Pressure Drop
Frederic ”Toots” Hibbert och hans orkester spelade in denna fina bit i Kingston, Jamaica 1969, och den får väl räknas som ett av standardverken inom tidig reggae. Deras andra stora hit från samma tid heter f.ö. ”56-46 was my number”, och jag antar att det handlar om hans låga blodtryck, det också. Pulsbredden där är ju inte direkt perfekt vilket för oss direkt till:

Låt nummer 12: Aphex Twin – Pulsewidth

Ambient är en musikkategori som jag inte kan bestämma mig för om jag ska tycka om eller inte. Ibland är det uppenbart bra, som här, men ibland låter det såhär Aphex Twin – Ventolin (Video Edit). En låt vars titel gjorde den till en kandidat för den här listan, men där låten helt enkelt är kass. Tycker man annorlunda har man fel.

Take home message: Minskande pulsbredd är tillsammans med takykardi de tidigaste tecknen till stor blodförlust, och föregår vanligtvis blodtrycksfallet åvan!

Men - frågar ni er - hur ska vi komma ihåg att kolla om det är takykardi, då? Vilken låt ska vi tänka på? Jo – svarar jag – om det är syster Kenneth som jobbar med er på akutrummet, är det enkelt. Skrik bara:

Låt nummer 13: R.E.M. – What's The Frequency, Kenneth?
En alternativ lösning är ju att räkna själv medan man auskulterar hjärtat, nynnandes till:

Låt nummer 14: Roxette – Listen To Your Heart
Jag har en liten anekdot som passar här. Under min 2 veckor långa visit vid Tygerberg-sjukhusets traumamottagning i Kapstaden gick jag bredvid en tjurnackad Boer som hette Botha, Coetze eller ngt annat typiskt Boer-namn, och som betedde sig enligt den klassiskt hårda Boer-mansrollen med fåordighet, butterhet och hårda nypor i patientkontakten. (Det sista tycker jag i och för sig kunde vara helt befogat eftersom patienterna inte sällan var drogpåverkade och våldsamma.) Enda gången vi fick ordentlig kontakt var när det var en ganska lång paus mellan patienterna, och han till slut förmodligen kände att det var läge att tilltala mig en gång åtminstone.

”So, where you from”
”Sweden”
”Oh” –här lyste han upp lite- ”like Roxette?”
”Yes… …but I heard Marie has cancer… or if it was a braintumor”

Paniken spred dig i hans ögon: ”No?… really?... …is she…?” (Jag tror jag såg lite fukt i ögat här, rent av)
”No, I, think I heard she is recovering, but she´s been out of the spotlight for a while”
”Oh, thank god” sa han och slappnade av med en suck

Sedan tog han fram en DVD med sin andra favoritartist och sa: ”This is fantastic, bru, (Boersk variant av ”Bro” för brother), you gotta see this” …och så såg vi tillsammans på Celine Dion´s Las Vegas-konsert.


När man lyssnar på hjärtat får man även en uppfattning om rytmen. I korta drag kan den vara normal, eller såhär:

Låt nummer 15: Stan Getz – Crazy Rythm
Då har vi nått åtgärdsdelen på ”C”, och grundstenen för all ”C”-behandling är förstås venös access. En bra kom-ihåg-låt kan då vara:

Låt nummer 16: Nate Najar Group – Two Lines For Carl
Väl där står vi inför två uppgifter: Få in volym, samt stoppa eventuell blödning, eller sagt med toner:

Låt nummer 17: M – Pump Up The Volume (7")

Låt nummer 18: Timo Räisänen – Bleeding
Timo är, liksom jag, från den lilla förortskommunen Partille utanför Göteborg och vi är ungefär lika gamla. Han får nog just nu anses som den bästa artisten från Partille. Vissa kanske skulle säga Sofia Källgren eller Arvingarna, men jag håller på Timo. (För Kineserna däremot lär Sofia vara närmast en gudinna: http://www.pitea-tidningen.se/noje/artikel.aspx?ArticleId=3908250)

Ett tag var jag allvarligt oroad eftersom det såg ut som att LOK skulle vara det som satte Partille på kartan, men tack och lov har dom fallit i total glömska. Eller minns någon hiten ”Pyromandåd i ponnyslakteriet”?

Deras gitarrist ”Tibbar” var i och för sig en trevlig kille. Han kallades så (Rabbit baklänges) för att han hade så stora framtänder. Själv kallades jag ”Tumstock”. Antar att jag ska vara glad för att jag slapp kallas ”Muffinsdansarmachomanglarmangan” som en annan åkte på. Så var det att växa upp i Partille.



Vad Timo kallades vet jag inte. Han bodde i Kåhög och jag i Sävedalen, så ni förstår ju själva att vi inte kunde hänga. Kan inte låta bli att bjuda på lite Partille-lyte till: Arvingarna och Thomas Ravelli – I gult och blått

Låt nummer 19: Johnny Cash – Transfusion Blues
Johnny bjuder här på en sedelärande historia som bonus till titeln som får symbolisera de senaste rönen angående tillförseln av blodprodukter vid svår blödning: Evidens finns för s.k. MTP –”massive transfusion protocols” med snabb administrering av såväl erytrocyter som plasma vid svår blödning. Se t.ex http://www.journalacs.org/article/S1072-7515(09)00467-0/abstract



Det får räcka för dagen.


På återhörande!


/Dr.DJ

Dr. DJ´s akutlåtar: Vecka 4-10 "A" och "B"

A och B
Efter några veckors paus pga att jag råkat fortplanta mig, är jag nu tillbaka med låtar från vecka 4 till vecka 10. Sätt er ner och spänn fast tvångsbältet, för nu kör vi!

Det är dags för ”A” –Airway and C-spine och ”B” -Breathing .

Låt nummer fyra: Wu-Tang Clan – Protect Ya Neck

Hip-hop-kollektivet Wu Tang Clan från New York utmärkte sig -som vi alla minns- med sin allmänna skörlevnad med droger, promiskuitet och interna bråk. Jag trodde att jag skulle få se dem live i Roskilde -96 (möjligen -97, lite osäker), men spelningen ställdes in eftersom de slagits med varandra backstage på Hultsfred ett par dagar innan. Bråket ska ha börjar med att en något pårökt Methodman blivit avsugen på eller möjligen precis bakom scen. Dock verkar de även ha vurmat för skydd av stabiliteten i cervikala kotpelaren, vilket kan ses i titeln ovan.

Låt nummer fem: Crystal Castles – Suffocation

Canada har under 00-talet tagit ett rejält kliv framåt i musikindustrin, och då framför allt i indie- och elektrokretsar. Bandet ovan är från Toronto där även min lillebror sitter och letar efter exo-planeter (relativt framgångsrikt som synes: http://physicsworld.com/cws/article/news/44618 (kolla in plats 2)). Men det är inte därför låten ovan är med på listan, utan det är pga titeln, som ju visar vad som händer om man inte är vaken som akutläkare och glömmer bort, eller misslyckas med sitt ”A”-arbete.

Låt nummer sex: The Dynamics – Tube Glory
Tuben på plats! Luftvägen säkrad. Alltid en bra känsla. Så bra att man oftast kan gå vidare till ”B”, vilket även jag tänkte göra nu eftersom jag inte vet mer om låten än att den var på soundtracket till filmen ”Kill the moonlight”. En independentfilm som ska ha inspirierat Beck att skriva låten Beck – Loser. En låt jag tycker håller än, men som inte platsar på listan pga bristande koppling till akutläkeri. Förlorare? Vi? Knappast.

Så, vidare till ”B”

Låt nummer sju: The Soundtrack Of Our Lives – Saturation Wanderers
Svajig saturation får representeras av en av Göteborgs stoltheter, Ebbot Lundbergs symfoniska retrorocksorkester S.O.O.L. Ebbot är nu för tiden betydligt lugnare än under tiden med sitt förra band ”Union Carbide Productions”, där han i sin ungdom ska ha varit ett frustande energiknippe som bland annat kastat sig in i bastrumman för att sjunga i micken där då han frustat sönder sin egen. Vid en spelning på CBGB´s i new york – berättades det när jag var ung i Göteborg – ska han ha dansat av sig alla kläderna och sjungit en låt med en ölflaska uppstoppad i rumpan. Numer står han mest lönnfet och klädd i kaftan på scen, men gör det å andra sidan ganska bra.

Nu gled jag bestämt ifrån ämnet här… vi faller in i algoritmen igen:

Låt nummer åtta: The Police – Every Breath You Take
En klassiker som jag menar täcker in såväl andningsfrekvensräkning som auskultation. Man kan säga mycket om Sting, men den här basgången snackar man inte bort ur populärmusikhistorien.

Låt nummer nio: Jean Michel Jarre – Oxygène (Part IV)
Redan 1976 släppte Jean-Michel Jarré syntens nationalsång, vars titel även är universalbotemedlet vid desaturation oavsett orsak. Men, kan man fråga sig, ska man då inte alltid ge syrgas till alla? Nja, säger vår egen forskningsavdelning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20467322

Låt nummer tio: The Rolling Stones – Ventilator Blues
Från Rolling Stones hyllade platta ”Exile on mail street” från 1972 hämtar vi den sista låten på ”B”-tema. Jag hade gärna fått in en låt om pleuradrän eller pneumothorax, men det verkar som att det är lite för nischat.

Akutläkarbudskapet här är enkelt: Vid bristande egenandning: Ventilera. Sjung gärna en blues samtidigt.

Låtarna finns samlade på Akutläkarbloggens akutläkarlåtar. Jag föreslår att ni som inte har spotify skaffar det.

Doktor DJs akutlåtar #2

Låt nummer tre:
 Teddybears feat. Maipei – Cardiac Arrest

Ha! Flera läsare var säkert redan på väg in i ”A”, men där fick ni allt bromsa lite! Vi börjar naturligtvis vår kliniska patientnära handläggning med att konstatera om hjärtstopp föreligger eller ej. I samband med detta släpper jag även länken till spellistan på Spotify; Akutläkarbloggens akutläkarlåtar

Vi jobbar på att lägga upp låtarna så att man kan klicka på dom direkt utan att ta vägen via Spotify, men ni får ge er till tåls. Vi har ett riktigt jobb att sköta också.

För er som nödvändigtvis vill fortsätta med att titta på Youtube kompletterar jag med Camdens egen ska-orkester Madness låt med samma titel. Inte lika bra, men ännu en video med rätt lustiga hattar.

Doktor DJs akutlåtar #1

Kollegor och övriga läsare!
En första vink om hur viktig musiken är för akutsjukvården kom redan 2008 med American College of Emergency Physicians banbrytande undersökning om hur en erkänt töntig discolåt  https://www.flashback.org/t182441) kunde förbättra förutsättningarna för en framgångsrik HLR: http://www.acep.org/content.aspx?id=45601

Nu, 2011, är det dags att påbörja arbetet med att koppla samtliga på en akutmottagning förekommande procedurer med musik. Dels för att ytterligare förbättra förutsättningarna för optimal vård som i exemplet ovan, men kanske mest för att jobbet ska svänga så mycket som vi alla känner att det egentligen borde göra.
Jag har valt att egenmäktigt ta på mig denna grannlaga uppgift, eftersom det föreligger en uppenbar risk att fel låtar annars blir valda, speciellt utifrån den andra ambitionen. En gång i veckan under hela året kommer en ny låt presenteras, och för att ge det hela en känsla av struktur och ordning kommer jag att utgå ifrån SWESEM´s kompetensmål för initialt omhändertagande av akut sjuk patient.

Ni är varmt välkomna att lämna förslag till kommande låtar, men kraven för att den ska ha chans att komma med på listan är tre:
1. Låten måste finnas på spotify.
2. Låtens titel bör anspela på avsett område.
3. Jag måste gilla låten, på något sätt. Det behöver inte nödvändigtvis vara en bra låt, men den måste ha ”något”

Maila då dr.dj.lund (at) gmail.com. Då sätter vi igång! Det blir två låtar idag, eftersom vi ju är i vecka 2 redan.

Låt nummer 1: Tenor Saw – Ring The Alarm
Larmen brukar ju komma när man, som vanligt, egentligen håller på med något annat, och valet kan då ej bli annat än en låt i baktakt, men en sån låt! Man kommer snabbt in i helt rätt stämning och puls för  uppdraget. Avslappnat, taktfast och SVÄNGIGT! ”Det här kommer gå som en dans”, tänker man. Läs mer om artisten på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tenor_Saw
Oerhört baktungt, som Papa D brukade säga, innan han helt försvann (för övrigt ungefär samtidigt som ACEP-studien släpptes), såhär: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3579527.ab

Låt nummer 2: Men Without Hats – The Safety Dance
Säkerhet för vårdpersonalen är det första ni ska tänka på, men gör ni det varje gång? Frukta ej, ty tack vare de - uppenbarligen hattlösa - kanadensiska bröderna Doroschuk kommer ni aldrig behöva glömma handskar, munskydd och dom riktigt fåniga fot-tossorna igen. They are all part of the safety dance! Till deras ära bär vi inte hatt på akutrummet. Möjligtvis en OP-huva.